breathing underwater

En tumör i bröstet. Åtta cellgiftsbehandlingar. Nu kör vi.

Läs detta först

Jag: en 42-årig kvinna i Stockholm, med två barn varannan vecka och ett jobb som frilansskribent och fotograf.

I juni 2018 gjorde jag en rutinmammografi och blev sedan återkallad för vidare undersökning. Nio biopsiprover senare – den 3 juli 2018 – fick jag bekräftat att jag har en elakartad tumör i bröstet.

Vidare analyser visade att tumören – som fortfarande är i ett tidigt skede – är s k trippelnegativ, vilket innebär att den inte svarar på hormonbehandlingar (vilket de flesta bröstcancertumörer gör). Dessutom brukar trippelnegativa tumörer vara aggressiva och snabbväxande – men det som är ovanligt med just min tumör är att 90% av cellerna växer långsamt, och bara 10% växer snabbt.

Vanligtvis brukar man operera bort bröstcancertumören först, för att sedan följa upp med en cellgiftsbehandling (i alla fall för kvinnor i min relativt unga ålder). Eftersom jag har en ovanlig typ av tumör har läkarna – efter en hel del konfererande – valt att sätta in cellgifter först och operera sedan, för att kunna kontrollera att tumören verkligen svarar på just den cellgiftscocktail som de har satt ihop.

Och, för att verkligen sätta hårt mot hårt mot de där aggressiva 10 procenten, kommer jag att få genomgå en ännu mer aggressiv cellgiftskur: åtta behandlingar varannan vecka, och med högre doser. Det vanliga är att man får sex behandlingar, som ges var tredje vecka. Veckan efter en cellgiftsbehandling brukar man må som sämst, för att sedan gradvis repa sig lite tills det är dags för nästa behandling. I mitt fall kommer jag inte att hinna repa mig särskilt mycket alls mellan behandlingar.

Det här blir nog min tuffaste prövning någonsin, men jag är tacksam över så mycket: att tumören upptäcktes tidigt, att jag har tillgång till otroligt bra vård, att jag har så många nära och kära som kan hjälpa och stötta. Och att jag har ett målsnöre. Efter den åttonde behandlingen kan allt bara bli bättre.

Den här bloggen blir min primära informationskanal, eftersom jag har så många som bryr sig om mig och vill veta vad som händer. Men den blir också en ventil. När jag hamnar under ytan kommer jag att behöva fortsätta andas, fokusera på nästa andetag, ta mig igenom denna stund, en timme till, en dag till. Till slut kommer jag att komma i mål.

 

14 kommentarer

  1. Liselotte

    Åh, Alison, vad ska jag säga, vi känner inte varandra, men vi känner till varandra.
    Helvetes jävla skit, fuck jävla cancer!
    Jag är 63, döttrar som är 34 och 36 och jag har blivit mormor.
    Du fixar detta, och du kommer att ha ett fortsatt fantastiskt liv med dina fina söner och din kärlek och din familj, du ska ju bli farmor, du fixar detta, just do it!
    Fan vad starkt av dig att gå ut så här.
    🙏
    Hör av dig så lovar jag att bistå med vad jag kan.

    • Malin

      Alison, du fixar det här! Pepp och styrka mitt i allt skit. Tänker på dig och ber om att allt blir bra till slut. Love! ❤️

    • Alison

      Tack Liselotte! Jag ska såklart bli farmor! Och gammelfarmor! Fuck cancer!

  2. Veikko

    Kämpa på Alison, aldrig ge upp!
    Kram, Veikko

  3. Carin

    ❤️👊🏻❤️

  4. Styrka Alison. Många tänker på dig. Många är vi som tycker om dig.

  5. Manilla

    All styrka till dig! Det här fixar du!!✨✨

  6. Gustaf von Blixen

    Hej Alison, Det var ju så länge sedan vi sågs. Nu när vi får höra vad du går igenom så kommer minnena tillbaka och jag vill att du skall veta att vi önskar och tror att du klarar dig igenom detta lika bra som Bissana gjorde. För 5 år sedan fick hon en mycket liknande diagnos och genomförde den sedvanliga behandlingen med cellgifter och operation. Det gick hur bra som helst – inga biverkningar alls. Nu 5 år senare är hon fullt frisk. Det kommer du också att bli.
    Varmaste hälsningar
    Gustaf och Bissana

    • Alison

      Hej Gustaf och Bissana! Stort tack för era fina och positiva ord. Jag är så glad att höra att det gick så bra för Bissana, och utan att det blev jobbigt heller. Jag är beredd på att det KAN bli riktigt tufft, men nu när jag vet säkert att tumören inte spridit sig kan jag satsa alla krafter på att ta mig igenom det här. Ta hand om er och tack för att ni skrev. Kram / Alison

Lämna ett svar till Carin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén