breathing underwater

En tumör i bröstet. Åtta cellgiftsbehandlingar. Nu kör vi.

Andra behandlingen / Second treatment

Igår var det dags för andra cellgiftsbehandlingen. Jag frågade min sköterska vad ”ökad dos” innebar mer specifikt och fick veta om en ”full” dos är index 100, så börjar man alltid på 70, vilket är alltså vad jag fick förra gången. Igår ökade vi till 90, och hon sa att om jag visar mig tåla det väldigt bra kan det hända att läkarna vill öka till 100. Det går tydligen också att gå över 100, ”men det är ytterst sällsynt”.

Jag hade sällskap av kompisen Ulrika. Det är verkligen ett oväntat bra sätt att umgås eftersom jag ändå är pigg under hela behandlingen, och två timmar är rätt lagom om man vill hinna prata om lite allt möjligt.

Efteråt åt vi lunch ihop också, men det var tur att jag åkte hem sedan – tre timmar efter behandlingen började jag må ganska rejält illa och kände mig skakig, trött och helt enkelt kass.  Tack och lov för Primperan, som lyckades få bort illamåendet inom 20 minuter. Låg i soffan ett bra tag och kollade på Vänner (perfekt med gamla repriser eftersom man inte behöver ha koll på handlingen). När jag äntligen mådde lite bättre gick jag ut en stund med barnen för att få frisk luft.

På kvällen duschade jag och testdrog i håret. Plötsligt, efter en hel vecka av att ha suttit hur hårt som helst, lossnade det. Bara att dra ut liksom. Kändes lite skumt men inte alls farligt. Däremot lossnade inte håret av sig självt förrän idag, när jag duschade igen och fick en massa små korta hårstrån i ansiktet. Stod i säkert tio minuter och ryckte ut hår. Ändå har jag en hel del kvar, men det ser inte direkt vackert ut just nu, så jag kör helt klart mössa under denna fläckiga fas.

Tog min Neulastaspruta imorse. I USA kostar en enda spruta 5.000 dollar. FEMTUSEN DOLLAR. Här i Sverige kostar den ”bara” en tusenlapp, och vi har ju högkostnadsskydd. Men fatta att inte ha någon försäkring och behöva punga ut med – i mitt fall – 40.000 dollar enbart för Neulastasprutor. Jag är i alla fall otroligt tacksam för allt jag får just nu.

Idag har jag mått helt okej, lite trött, lite varm, lite rödare hud (samma sak hände förra gången). Men helt okej, så pass att jag kunde ta kidsen till simhallen, handla på Ica och både laga och äta mat. Efter gårdagen trodde jag att jag skulle må betydligt sämre än vad jag faktiskt gjort. Lurigt det där, plötsligt blir man trött och seg, så det gäller att inte ge sig ut på äventyr dessa dagar.

English: So yesterday I went for my second chemo. They increased the dose: if the index for a ”full dose” is 100, they always start you off at 70 to see how you react, and yesterday we upped the dose to 90. They might even decide to go all the way up to 100, but we’ll see. 

The treatment itself was no big deal, and was actually pretty cheerful thanks to my fabulous friend Ulrika who kept me company. However, I felt pretty crappy later on in the afternoon: nauseous, shaky, tired. Luckily the anti-nausea meds helped out and eventually I could go out for a while with the boys.

In the evening my hair finally started to come loose. Not on its own, only when I pulled it. Today in the shower I started shedding so I spent a good ten minutes pulling out hair, but I still have a lot left. Wearing a beanie at the moment so I don’t shed all over the apartment, and also to save the kids the sight of my patchy head.

And today I felt a lot better than I thought I would. A little bit tired, a bit warm and flushed, and thirsty. But I did manage to take the kids to the indoor pool, buy groceries, cook and eat dinner. Not bad. I’m not going on any big adventures these coming days, though, as I’ve realised that the side effects can really sneak up on you.

Föregående

B1D12: Mår bara fint / Feeling good

Nästa

B2D6: Lite upp, lite ned / Ups and downs

2 kommentarer

  1. Ingrid EM

    Du är så oerhört modig. Tänker på dig varje dag.

Lämna ett svar till Alison Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén