Folk hör av sig, via sms, Messenger, WhatsApp, FB, telefon. Frågar hur jag mår, skickar pepp och hjärtan eller bara ”tänker på dig”. Det här med att folk ”försvinner” när man drabbas av något jobbigt har jag inte upplevt alls, helt tvärtom. Blir så rörd. Tack!

Hur jag mår? Helt ok. Igår mådde jag lite småilla på morgonen så jag tog mina meds direkt och åt sedan en långsam, utdragen frukost. Sa hejdå till kidsen (och de sa hejdå till mitt hår, eftersom jag kommer vara snaggad till nästa gång vi ses). Softade sedan hemma, drog upp lite ogräs på kolonilotten, sådde spenat. Ville hänga på när D gick på Grönan med en kompis för att se Hellacopters men kände mig för seg efter en ganska kass natt, så jag bangade. Åt i stället en rejäl middag med matjessill och potatis direkt från kolonilotten, framför Orange Is The New Black. Lyx!

Och inatt sov jag äntligen hela 9,5 timmar i sträck, mycket tack vare att det är svalare nu.

Det jag märker av:

Jag känner mig lite luddigare i hjärnan. Svårt att förklara men jag har liksom inte riktigt samma fokus, t ex kan jag komma på mig själv med att sitta och stirra på en artikel i morgontidningen utan att ha uppfattat något alls. Det har blivit svårare att följa längre resonemang på ledarsidorna. Men ändå kan jag läsa hyfsat långa artiklar på mobilen FB, så det beror väl lite på situation, innehåll och plattform.

Aptiten är kvar men jag äter långsammare. Är fortfarande sugen på det mesta, och allt smakar som det ska, men det räcker numera med en kopp kaffe på morgonen och inte två. Dricker mycket vatten.

Jag har blivit lite skakig om händerna. Märker det mest när jag sminkar mig, håller i en bok osv. Det är bara lite, och påverkar ingenting just nu, men det känns lite olustigt.

Och så gör det liiite ont i halsen då och då. Inte mycket, och inte hela tiden.

Annars är jag lite trött till och från, och ibland lite disträ och glömsk, men det är överhuvudtaget mycket att tänka på just nu, och sömnen har ju varit sådär dessa dagar.

Väntar på att känna av biverkningarna från Neulastasprutan, som ska kicka in efter ett par-tre dagar. Vissa tycker att det gör rejält ont i hela skelettet, andra märker inte av så mycket. Tar det lugnt i väntan på när det slår till – hade t ex gärna åkt in för att kolla på Pridetåget idag men det känns säkrast att softa på hemmaplan.

English: Treatment cycle 1, day 4 and I’m still feeling OK. I have a healthy appetite although I eat a little more slowly and carefully. Coffee is still good, but I’m fine after one cup instead of two. I’m a little tired, my hands are a little shaky, my throat feels a little sore now and then, and sometimes my brain feels like cotton: I get a little forgetful or find ordinary newspaper articles hard to get through. Still waiting for the Neulasta shot’s side effects to kick in (should be this weekend) and taking things easy in the meantime.