breathing underwater

En tumör i bröstet. Åtta cellgiftsbehandlingar. Nu kör vi.

B2D6: Lite upp, lite ned / Ups and downs

Behandling nr 2 har hittills varit helt hanterbar. Har mått lite småilla till och från dessa senaste dagar, men inget som inte medicinen och lite snacks kunnat få bukt med. Igår var jag till och med ute på stan hela eftermiddagen och gick på Planket och Nytorgsfesten med D. På Planket fanns gott om fotografer och andra kompisar att småprata med, och det var så otroligt värdefullt för mig att komma ut och träffa folk.

Tried these on yesterday at Ace & Tate. LOVE them. Will definitely splurge on new sunglasses next spring when I can wear contacts again.

Imorse gick jag på tolvåringens skolstart i hans nya högstadieskola. Redan innan kände jag att det började göra lite ont i kroppen – Neulastan har satt igång kroppens produktion av vita blodceller igen. Tryckte en Ipren och var oerhört glad att få vara med och se sonen traska iväg med sin nya klass – men tyckte också det var väldigt skönt att åka hem efteråt.

Än så länge sover jag riktigt bra, särskilt när det har gått ett par dagar efter behandling. Tungt och skönt, och vaknar utvilad. Jag äter också bra, vilket är skönt.

Håret har delvis trillat av, nu verkar det ta en paus innan nästa tapp. Under tiden har jag fått hjälp av lillasyster E att raka huvudet, eftersom det verkligen inte såg snyggt ut med utväxande snagg i kombination med kala fläckar. Genast har det blivit kallare om huvudet – vilken otrolig skillnad det gör med bara lite hår! – men än så länge går jag utan mössa hemma. Trivs oväntat bra i rakat/skalligt, även om jag fortfarande håller på att vänja mig.

Sedan igår måste jag äta antibiotika (ciprofloxacin) i åtta dagar, från dag 5 och framåt, i preventivt syfte, eftersom det tydligen är väldigt lätt att åka på urinvägs- och andra infektioner nu med en ökad cytostatikados. Det är en ganska rejäl variant med alla möjliga potentiella biverkningar (svamp i munnen anyone?) och det känns ärligt talat sådär att behöva ta antibiotika ”utan anledning” även om jag vet att det finns en anledning. Samtidigt påminde D mig om att det är bättre att jag äter antibiotika om det nu innebär att jag inte blir sjuk, för all sjukdom innebär en risk för att vi måste skjuta på en cellgiftsbehandling och det vill jag inte.

Så just nu ser en typisk dags medicinering ut så här:

  • Ciprofloxacin (antibiotika)
  • Metoklopramid/”Primperan” (mot illamående)
  • Omeprazol (mot magkatarr, som kan uppstå av alla cellgifter och anti-illamående-mediciner)
  • Ipren (just idag, mot sprutans biverkningar)
  • Propavan (snällt sömnmedel inför kvällen)

Mentalt mår jag helt ok. Igår kväll fick jag en liten släng sorg, när jag och D såg på tv i soffan och jag plötsligt kände att jag bara vill att allt ska vara NORMALT igen. Och inte bara för att få slippa alla mediciner och inte veta hur jag kommer att må nästa dag, utan även för att få tillbaka enkla grejer som att tänka igenom jobbveckan, gå ut och springa, ondgöra sig över hur trött man är på måndagmorgnar osv. Så jag släppte ut känslorna och tårarna och det kändes bättre sedan.

Och jag är tacksam för så mycket också. För mina barns kramar och mina föräldrar som finns där i alla lägen och D som är min stadiga klippa när allt gungar. För min fina lilla lägenhet som jag trivs så bra i, för min kolonilott precis utanför huset, för skogen ett stenkast bort. För sociala medier, som är en livlina för mig just nu när jag behöver pepp och inte kan umgås med folk på samma sätt. För vården och välfärdssystemet och allt annat fint som samhället erbjuder.

Och för en kopp te, soffan och Netflix när man inte är på topp, som idag.

English: So this second treatment has been okay so far. I’ve had some slight nausea, but meds and light snacks usually do the trick. I sleep and eat well, too. Today I accompanied my twelve-year-old for his first day in seventh grade, but had to go home after that due to the Neulasta shot’s side effects kicking in – aches and pains. I now have to take antibiotics after each treatment, to prevent UVI’s and other infections. I really don’t like the idea of taking antibiotics ”for no reason”, although I know that the reason is that if I do get sick, we’ll have to postpone a chemo treatment, and I definitely don’t want that. So, more pills, and more potential side effects (oral thrush anyone?). 

My spirits are still OK, although yesterday evening I cried a bit. I was in the sofa with D, about to watch TV, when it just hit me that I want everything to be NORMAL again. Work stress, tired Monday mornings, evening runs – I just want it all back. 

But I am also so grateful for so much: my kids, my parents’ support, D who is my rock when everything feels like it’s crumbling. Swedish healthcare, social media, my beloved little apartment and my garden allotment. And Netflix, tea and my sofa on days like today.

Föregående

Andra behandlingen / Second treatment

Nästa

Vikten, och vikten av motion / Weight and exercise

4 kommentarer

  1. Ingrid EM

    Tänkte på dig idag när jag hittade en blogg med många goda gröna recept. Kan kanske vara något för dig med tanke på odlingslotten. http://hobbyherbalist.com/blog

  2. Martini

    Puss!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén