breathing underwater

En tumör i bröstet. Åtta cellgiftsbehandlingar. Nu kör vi.

B3D3: Blääää / Feeling crappy

Onsdagens behandling (den tredje) gick bra, och denna gång fick jag sällskap av min kompis Veronica, min närmaste vän under högstadietiden.

Wearing my ”Fight like a girl” shirt, and my beanie with a foxy brooch. Oh and new glasses too!

Inför behandlingen hade jag träffat ännu en läkare. Jag kan inte rekommendera att få en cancerdiagnos i semestertider – nu har fem olika läkare undersökt mig under två månader – men från och med nästa vecka träffar jag min ”ordinarie” läkare Hanjing. En viktig anledning till att jag vill träffa samma läkare är att de än så länge gör manuella undersökningar av min tumör, dvs känner och klämmer. Nu fick jag det glädjande beskedet att tumören verkar ha krympt, från 32 till 24 mm, men jag vill ändå att Hanjing (som var den som fick det till 32 mm innan vi påbörjade behandling) bekräftar detta när vi ses nästa vecka, för manuell undersökning känns inte som någon superexakt vetenskap. (Längre fram kommer vi förstås komplettera med ultraljudsundersökningar.)

Men jag vågar nog lita på att den faktiskt har krympt, vilket känns fantastiskt. Sedan vet vi ju inte vilka celler som har krympt – är det bara de långsamt växande, som utgör 90% av tumören? Hur går det för de övriga aggressiva 10 procenten? Men så länge inget växer får jag väl vara lugn.

Läkaren jag träffade skrev ut ett nytt preparat mot illamående, eftersom jag kände mig sämre sist. När jag skulle hämta ut det visade det sig att just detta preparat inte gick under högkostnadsskyddet, vilket innebar att jag skulle behöva punga ut med 3000 kr för en enda behandlingsvecka. För de pengarna mår jag hellre lite illa, så jag tackade nej. Min cytostatikasköterska sa att det fanns ett liknande preparat som ingår i högkostnadsskyddet, så jag ska se till att få det utskrivet till nästa gång.

För idag, två dagar efter behandling, mår jag ärligt talat skit. Lyckades komma upp och fixa frukost till kidsen, gå med tioåringen till tunnelbanan där hans morfar väntade för att åka in med honom till stan (SÅ tacksam för den hjälpen), och hjälpa en panikslagen tolvåring som insett att han inte hade sovmorgon som han först trott.

Got a good system for my pills now. (Yesterday’s pic, so you don’t think I’ve missed a day :))

Lyckades även ta mina mediciner (som jag nu börjat förknippa med illamående så pass mycket att jag får kväljningar när jag tar dem, eller ens tänker på dem). Och gnaga i mig ett litet päron medan tioåringen åt frukost. Men så fort jag var ensam gick jag och lade mig igen och sov nästan tre timmar till. Först då kände jag att jag kunde äta något vettigt – en tallrik RågFras med mjölk och blåbär.

Igår var okej (jag gick till och med en promenad till mataffären, men var helt slut när jag kom hem) men idag är det helt klart soffläge som gäller. Hoppas vara lite mer back on track till nästa vecka.

English: Got my third chemo on Wednesday. It went well but today is definitely my crappiest day since starting chemo – I’m nauseous and tired. I’ve also started to associate my anti-nausea meds with feeling sick, so it’s getting harder to take them. Sometimes I retch just thinking about them. Next time I’ll be given a different kind of pill that will hopefully help more.

At my latest exam the doctor measured the tumour (only manually) and estimated that it had shrunk from 32 to 24 mm. It wasn’t my usual doctor, so I want her to measure me too before I really can believe it (she was the one who measured its original size), but it can’t be completely wrong. However, we still don’t know whether it’s the entire tumour that has shrunk, or just the slow-growing cells – I’m mainly concerned about the 10% aggressive cells. Hopefully ultrasound and perhaps new biopsy samples will tell us later on.

Yesterday was okay – I even went for a walk to the grocery store – but today I’ll be staying at home. Netflix and chill.

 

Föregående

Hur tar barnen det? / The kids are alright

Nästa

B3D6: Så mycket kvar / So much left

2 kommentarer

  1. Carin

    Tänker på dig Alison! Heja behandlingen som krymper tumören och fan för behandlingen som är så tuff för resten av kroppen. Hoppas det andra preparatet hjälper dig. Stor kram!

    • Alison

      Tack Carin! Och idag fick jag bekräftat att tumören verkligen krympt. Och nytt preparat utskrivet. 🙂

Lämna ett svar till Alison Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén