Imorgon är min sista chemo! Är så himla taggad. Ikväll är sista gången jag duschar med piccline, sedan (när såret har läkt) får jag äntligen bada, simma, basta och göra rörelser med armen ovanför huvudet – åtminstone fram till operationsdagen den 10 december.

Det är lustigt hur tiden ändå har gått snabbt, även om det samtidigt känns som att det var evigheter sedan jag fick min första behandling. Jag tror att det har hjälpt att ha så mycket inplanerat mellan behandlingar – läkarbesök, träningsgruppen, blodprov och picclineomläggning – plus att jag ändå mått bra dagarna före behandling.

På tal om träningsgruppen (för bröstcancerpatienter på S:t Göran) så var jag där idag. Man kan gå tisdagar och fredagar, efter ork och förmåga. Så jag brukar skippa de två första gångerna efter en behandling, för att sedan gå på de två sista. Jag gillar verkligen träningen – stämningen är så positiv, och jag känner mig alltid glad efteråt.

Tisdagens träning – dagen före behandling – brukar vara roligast eftersom orken är på topp, men idag var jag tung och trött och extra andfådd, och kände inte igen mig själv. Var i alla fall mycket nöjd med att jag 1) överhuvudtaget kom iväg trots att det var tungt att gå upp och 2) gjorde mitt bästa på träningen.

Och ikväll sover jag nog gott, inför morgondagens behandling 08.30. Känns fantastiskt att detta kapitel snart är avslutat! Operation och strålning känns som piece of cake i jämförelse med cellgifterna.

Sedan kommer perioden efteråt, som många tycker är jobbig – när man är ”färdigbehandlad” och ”frisk” i andras ögon, men ändå får kämpa med känslor som oro och rädsla, och utmaningen i att återvända till vardagen efter en lång period av frånvaro, med allt man gått igenom. Jag vet ännu inte hur jag kommer att känna, men tror att de verktyg jag fått efter min utbrändhet kan vara till stor hjälp. I vilket fall känner jag mig optimistisk just nu, och längtar till våren.

English: So tomorrow is my last chemo and I am SOOOO looking forward to it! And they’ll be removing my picc line, so hello nice hot baths, swimming and saunas (at least, when my arm has healed, and before my operation). 

It feels as though time has passed pretty quickly, even if it has been ages since my first treatment. A busy schedule has definitely helped – doctors’ appointments, blood tests, exercise etc. Today I went for my exercise class at the hospital (always a highlight) and was expecting to feel as good as I usually feel the day before chemo, but was surprised by how heavy and tired I was. It took a lot of effort to complete all the exercises but I did it! So I should sleep well tonight.

It feels great that this particular chapter will soon be over, and my operation and radiation therapy should be a piece of cake compared to chemo. After that comes a period which a lot of people find tough – adjusting to life after treatment, being seen as ”healthy” and ”post-treatment” but still having to deal with worry and stress, and the challenge of returning to work after being away for so long. I have no idea how I’ll feel, but I’m hoping that the tools that helped me after my burnout will come in handy. In any case, right now I feel optimistic and look forward to spring.