Fjärde sjukhusbesöket denna vecka: insättning av picc-line, en kateter som kommer att sitta kvar under hela behandlingsperioden. En lång tunn slang leder från armen och genom ett blodkärl ända in till bröstkorgen, och det är genom den de kommer att injicera cellgifterna.

Själva insättningen var inte jätterolig, men det gick bra tack vare den underbara personalen. Jag blev dessutom än en gång imponerad av teknologin; denna gång satte de ”en sorts GPS” på bröstet som kände av var slangen befann sig i min kropp, och samtidigt följde de blodkärlet med ultraljud.

Under tiden pratade vi om min överarmstatuering och det trista i att behöva sätta slangen precis i huvudet på min fina korp, på armens insida. ”Ja, nu när jag har satt fast allt ser korpen lite argare ut, kan jag tycka”, sa läkaren. Det får han fan tåla.

English: Today they inserted the PICC line into my arm. It’s a catheter that leads all the way into my chest, and will be there until I’m finished with the chemo therapy. It will save me a lot of needles.