På måndag, den 23 juli, kommer jag att få 1-3 lymfkörtlar bortopererade från armhålan. Det är de så kallade portvaktskörtlarna – de som ligger närmast tumören – som ska tas ut och analyseras, för att säkerställa att cancern inte spridit sig till dem. Eftersom de prover vi tog från lymfan för några veckor sedan såg bra ut, borde det vara lugnt. Det här är ett standardingrepp som brukar göras i samband med att man opererar bort brösttumören, men eftersom min bröstoperation görs efter cellgiftsbehandlingen gör de ingreppet nu.

Själva ingreppet är ganska litet och tar en halvtimme. Jag blir sövd men får åka hem samma dag, och kommer vara lite öm och ha något begränsad rörlighet i den armen, men inte värre än så.

På onsdag får jag praktisk information om min cellgiftsbehandling. Sedan ska jag få genomgå skiktröntgen och förmodligen någon mer undersökning.

Veckan därpå, dvs i början av augusti, verkar det som att vi kör igång med cellgifterna. Som sagt blir det en intensivare behandling – åtta gånger, med två veckor mellan behandlingar – men den totala behandlingstiden blir densamma eller till och med någon vecka kortare än en standardbehandling. (Jo, det gäller att se det positiva i allt just nu.) Under tiden som jag behandlas håller de koll på tumören och mäter den för att kontrollera att den krymper som den ska.

Någonstans i mitten av november borde jag alltså bli klar med cellgifterna. Förhoppningsvis känner jag mig lite bättre redan till jul, alltså. Och någon gång efter cellgifterna blir jag opererad.

Och nu, dessa närmaste dagar, fixar jag praktiska grejer – allt från att ringa Försäkringskassan till att beställa tid för perukutprovning. Men allra viktigast: jag tar hand om mig själv, och ser till att göra sköna grejer, äta god mat och motionera. Jag vill vara så stark som möjligt när jag går in i det här.