breathing underwater

En tumör i bröstet. Åtta cellgiftsbehandlingar. Nu kör vi.

Kategori: Livet utan hår

B6D11: Främlingen i spegeln / The stranger in the mirror

Min andra omgång med docetaxel blev, trots höjning av dosen (från 75 till 85), helt hanterbar fysiskt. Symtomen började slå till under lördagen, tre dagar efter behandling. Lustigt nog fick jag inte lika ont i kroppen som första gången, men jag var lika seg och trött. Tröttheten höll i sig längre den här gången, men nu i torsdags/fredags kände jag mig hyfsat pigg och fräsch igen.

Däremot dök en ny, jobbig biverkning upp. Tidigare har jag alltid blivit rödflammig i ansiktet och på halsen några dagar efter en behandling, och som jag förstått orsakas det av cortisonet som jag tar just de dagarna. Men denna gång blev rodnaden mycket djupare och utvecklades så småningom till något som liknade en rejäl solbränna: det sved och ömmade, och började sedan flagna. Lite efterforskningar visade jag drabbats av chemo burn, vilket inte är helt ovanligt när man får docetaxel. Om det blir riktigt illa får man byta substans, vilket jag hoppas att jag slipper nu när jag bara har två gånger kvar.

Läs mer

B2D6: Lite upp, lite ned / Ups and downs

Behandling nr 2 har hittills varit helt hanterbar. Har mått lite småilla till och från dessa senaste dagar, men inget som inte medicinen och lite snacks kunnat få bukt med. Igår var jag till och med ute på stan hela eftermiddagen och gick på Planket och Nytorgsfesten med D. På Planket fanns gott om fotografer och andra kompisar att småprata med, och det var så otroligt värdefullt för mig att komma ut och träffa folk.

Tried these on yesterday at Ace & Tate. LOVE them. Will definitely splurge on new sunglasses next spring when I can wear contacts again.

Läs mer

Andra behandlingen / Second treatment

Igår var det dags för andra cellgiftsbehandlingen. Jag frågade min sköterska vad ”ökad dos” innebar mer specifikt och fick veta om en ”full” dos är index 100, så börjar man alltid på 70, vilket är alltså vad jag fick förra gången. Igår ökade vi till 90, och hon sa att om jag visar mig tåla det väldigt bra kan det hända att läkarna vill öka till 100. Det går tydligen också att gå över 100, ”men det är ytterst sällsynt”.

Jag hade sällskap av kompisen Ulrika. Det är verkligen ett oväntat bra sätt att umgås eftersom jag ändå är pigg under hela behandlingen, och två timmar är rätt lagom om man vill hinna prata om lite allt möjligt.

Läs mer

Hej då håret

Som jag skrev tidigare har jag inte haft några bekymmer alls inför att tappa huvudhåret. Dels fick jag en supersnygg peruk, dels finns det oändligt många fina sjalar, turbaner och mössor. Men framförallt är jag bekväm med kort hår och har faktiskt varit lite sugen på att snagga mig (mer eller mindre) någon gång.

Sedan är det stor skillnad mellan snagg och inget hår alls. Jättestor skillnad. Snagget signalerar att man har hår, men har valt att klippa det kort. Skallighet uppfattas nog av de flesta som ett ofrivilligt tillstånd, oavsett om det beror på cellgifter, alopeci eller något annat. Jag tycker att det är skittufft av dem som saknar hår att visa upp sina kala huvuden, med tanke på att det nog väcker en hel del blickar och kommentarer. Och jag vill kunna visa mig utan hår sedan, framförallt för att utmana mig själv och mina egna föreställningar kring skönhet och kvinnlighet.

För att göra övergången lite lättare valde jag alltså att snagga mig igår. Det var viktigt för mig att göra det hela till en positiv upplevelse, där jag fick känna mig stark och i kontroll. Så jag köpte en trimmer för 300 kr (bra att ha senare också tänkte jag), riggade kamera och blixtar i min fotostudio och ställde en stol framför spegeln vid toaletterna. Sedan fick D äran att köra igång trimmern. 

Läs mer

Blondie

Perukutprovningen gick fantastiskt bra igår! Syrran och ena sonen följde med och det var verkligen bra med deras input. Till slut föll valet på en frisyr som liknar min egen nästan på pricken, men är blond i stället för min ljusröda. På ett sätt tänker jag att jag nu har chansen att gå in i en roll, att skilja chemo-jaget från mitt vanliga jag. Men sedan är det ju faktiskt kul att testa något annat när man ändå har chansen, och om det nu är så att blondiner har roligare så är det väl helt rätt val nu?

Min peruk / My wig

Läs mer

Imorgon perukutprovning …

… och just nu får min räv Vincent bära turbanen som jag beställt från Abonnet. Har även beställt mössor och en fejklugg (att sättas innanför mösskanten) från amerikanska Headcovers, som min mamma rekommenderade. Återkommer med bilder när det blir aktuellt.

Just nu har jag längre hår än jag haft på länge. Brukar ofta ha riktigt kort, till och med snagg på sidor och bakhuvud, men alltid lite längd upptill och mer eller mindre lugg. Nu har jag något som liknar en kortare pagefrisyr i behov av klippning. Nåja, nu hann jag spara in på de pengarna … men jag är ärligt nyfiken på hur jag ser ut utan hår, och inte alls rädd för det.

Läs mer

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén