breathing underwater

En tumör i bröstet. Åtta cellgiftsbehandlingar. Nu kör vi.

”Be positive, be strong”

Ännu är jag i början av min resa med cancer och cellgifter. Jag mår än så länge förvånansvärt bra – igår tog jag en rask fyrakilometerspromenad, gjorde lite lätt träning hemma och åt rejält, med frisk aptit. Det är svårt att tänka sig hur jag kommer att må om ett par-tre månader, särskilt när jag kör igång med de fyra sista behandlingarna med Docetaxel som inte direkt ska vara någon spaupplevelse.

Alla säger till mig: Alison, du är så stark, du är så modig. Som bloggar och berättar. Som skämtar och lägger upp perukbilder och har en så positiv inställning. Och för mig är det så enormt viktigt att vara stark och positiv nu. Jag behöver bygga upp en rejäl rustning medan jag kan, en rustning som kanske sedan kommer att nötas ned till ingenting. Jag behöver skapa min egen medvind.

Och modig? Tja, jag vet inte. Jag måste liksom göra det här. Jag kan ju inte välja bort att bli opererad, jag kan inte säga nej till alla j**** nålar (TRE blodprover nästa vecka, fatta!), jag kan inte strunta i att ta min Neulastaspruta. Det är liksom bara att göra. Kanske är det modigt att inte gnälla om det? Jag känner bara i det här läget att gnäll inte löser något. Det här är saker som görs för att jag ska må bra, och jag fokuserar hellre på att bara bita ihop tills det är klart.

Sure, kalla mig modig eller stark eller positiv. Men jag är också skiträdd. Det kommer då och då. Skiträdd för att jag kommer att ligga och må så dåligt att jag bara vill sluta med behandlingarna. Rädd för att drabbas av ångest och depression, vilket är en vanlig följd av tuffare cellgiftsbehandlingar. Rädd för helt enkelt inte orka bita ihop.

Väninnan I – som själv genomgått ett gäng cellgiftsbehandlingar – ringde mig häromdagen och vi pratade mycket om det här med inställning. Om vad det egentligen betyder att vara positiv och stark, särskilt när de mörkare stunderna kommer. Det var ett jättefint samtal (älskar dig I!) och jag påmindes om att jag faktiskt har en enorm kraft i mig, som är mer än en positiv attityd.

För tre år sedan drabbades jag av utmattning. Sedan dess har jag kämpat hårt med att lära känna mig själv och mina svagheter och styrkor, att vara snällare mot mig själv, att lyssna på mina känslor och acceptera dem, men inte heller grotta ned mig i det negativa. Jag tar antidepressiva (sertralin) som har varit en ovärderlig hjälp mot ångest och oro. Jag är mycket bättre på att tacka nej till jobb jag inte hinner med, och det är ytterst sällan jag jobbar kvällar och helger (något som var snarare regel än undantag förut, eftersom jag var så trött på dagarna). Jag har lärt mig att motion är ett oerhört viktigt verktyg för att hantera stress och oro.

Jag är inte ensam om att tycka att något av det bästa som hänt mig var att gå in i väggen. Det har gjort mig stark på ett helt annat sätt, och jag hoppas verkligen att den styrkan kommer att bära mig genom de kommande månaderna.

English: A lot of people are telling me that I’m so strong and brave and positive. I don’t know about the brave part –  I just feel that this is something I have to get through, and whining doesn’t help. Right now I’m focusing on building my armour, and that means being strong and positive as long as I can. But I’m also scared shitless at times, thinking about where this whole journey might take me. 

And that’s why I feel so grateful for my burnout three years ago. Since then, I’ve learned to listen to myself and address my feelings and worries without diving too deep and drowning in them. I’ve learned to be nicer to myself, to say no to things I don’t have the time or energy for. I’ve discovered the power of exercise as a means of fighting stress. I also take antidepressants and they have completely transformed the way I handle anxiety. So I’m hoping that the strength I’ve built up since my burnout will carry me through, even through the darker days.

Föregående

B1D4 (Behandlingscykel 1, dag 4)

Nästa

B1D6: inte på topp

2 kommentarer

  1. Helena Hallencreutz Grape

    Tack för att du delar dina tankar! Jag skickar dig all styrka och medvind i denna utmaning du inte valt och inte kan välja bort. Kram!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén