Hej då håret

Som jag skrev tidigare har jag inte haft några bekymmer alls inför att tappa huvudhåret. Dels fick jag en supersnygg peruk, dels finns det oändligt många fina sjalar, turbaner och mössor. Men framförallt är jag bekväm med kort hår och har faktiskt varit lite sugen på att snagga mig (mer eller mindre) någon gång.

Sedan är det stor skillnad mellan snagg och inget hår alls. Jättestor skillnad. Snagget signalerar att man har hår, men har valt att klippa det kort. Skallighet uppfattas nog av de flesta som ett ofrivilligt tillstånd, oavsett om det beror på cellgifter, alopeci eller något annat. Jag tycker att det är skittufft av dem som saknar hår att visa upp sina kala huvuden, med tanke på att det nog väcker en hel del blickar och kommentarer. Och jag vill kunna visa mig utan hår sedan, framförallt för att utmana mig själv och mina egna föreställningar kring skönhet och kvinnlighet.

För att göra övergången lite lättare valde jag alltså att snagga mig igår. Det var viktigt för mig att göra det hela till en positiv upplevelse, där jag fick känna mig stark och i kontroll. Så jag köpte en trimmer för 300 kr (bra att ha senare också tänkte jag), riggade kamera och blixtar i min fotostudio och ställde en stol framför spegeln vid toaletterna. Sedan fick D äran att köra igång trimmern. 

Vi började med bakhuvudet och sedan sidorna. Noll problem eftersom jag snaggat mig där tidigare. Det är en otroligt skön känsla att känna trimmern glida genom håret – nästan sensuellt. Vi sparade hela längden upptill, tog lite studiobilder, och fortsatte sedan med att klippa kortare och kortare tills jag bara hade lite lugg kvar. Eftersom jag inte ser något utan glasögon blev det en överraskning varje gång jag fick ta på dem igen för att se hur det blev. Tog några bilder till (roligt att testa nya frisyrer ju!) och sedan var det dags att kapa av det sista.

D frågade mig både en och två gånger: Är du säker? Du kan ju alltid spara luggen och klippa mer sedan, om du känner att det blir lättare? Han själv hade inga problem med att snagga mig men han vet att det sista jag vill är att inte trivas med mitt utseende. Men jag var bestämd – allt skulle väck. Dels för att det var symboliskt viktigt för mig, dels för att jag inte ville behöva rigga studion igen för att ta nya snaggbilder.

Luggen har alltid varit något av ett varumärke för mig, så visst sög det till i magen när trimmern gjorde sitt jobb. Och att se resultatet i spegeln kändes … märkligt. Jag tänkte Orange is the New Black, jag tänkte skinhead, jag tänkte lumpen. Och sedan tänkte jag: jävlar vad jag ser cool och stark ut.

Tog en massa bilder sedan. Eftersom D också fotograferar blev det ett jättefint samarbete – det blev liksom våra bilder. Allt som allt blev det en otroligt fin kväll för oss båda. Vi gjorde det här tillsammans, och jag fick känna mig stark och vacker.

Studiobilderna kommer senare, men här är mobilbilder som visar före/efter:

English: So I cropped my hair yesterday, as a way of easing into the no-hair-at-all look. D and I made it into a really great evening – he played hairdresser and we took studio shots of me throughout, trying out new haircuts along the way. It was a big step for me to cut off my trademark bangs, but the whole experience was incredibly empowering. I love the results.