Ännu är jag i början av min resa med cancer och cellgifter. Jag mår än så länge förvånansvärt bra – igår tog jag en rask fyrakilometerspromenad, gjorde lite lätt träning hemma och åt rejält, med frisk aptit. Det är svårt att tänka sig hur jag kommer att må om ett par-tre månader, särskilt när jag kör igång med de fyra sista behandlingarna med Docetaxel som inte direkt ska vara någon spaupplevelse.
Alla säger till mig: Alison, du är så stark, du är så modig. Som bloggar och berättar. Som skämtar och lägger upp perukbilder och har en så positiv inställning. Och för mig är det så enormt viktigt att vara stark och positiv nu. Jag behöver bygga upp en rejäl rustning medan jag kan, en rustning som kanske sedan kommer att nötas ned till ingenting. Jag behöver skapa min egen medvind.