En klar uppsida med mina nuvarande cellgifter är att den främsta biverkningen – illamåendet – går att stävja med mediciner. Dessutom har jag ännu inte drabbats av smakförändringar, vilket innebär att jag äter som vanligt, särskilt efter de första två–tre behandlingsdagarna.
Eller, kanske inte som vanligt. Det känns som att jag äter och äter. Jag gillar inte att väga mig och har ännu inte ställt mig på vågen sedan innan jag började med cellgifterna, och jag vet faktiskt inte om jag gått upp i vikt, men jag tänker mig att OM jag nu går ned i vikt senare (vilket är fullt möjligt när jag väl byter till docetaxel) så har jag redan nu gott om hull att avvara. Jag behöver liksom inte bygga på förrådet.
