breathing underwater

En tumör i bröstet. Åtta cellgiftsbehandlingar. Nu kör vi.

Tagg: coping

Post-op emotional hangover

av

den 17 december, 2018

i Bröstoperation, Känslor

För prick en vecka sedan opererades min tumör bort. En stor och viktig händelse, men av någon märklig anledning kunde jag inte hitta motivationen att skriva om det. Operationen gick ju jättebra. Först efter några dagar slog det mig varför det tagit emot.

Efter själva operationen var jag hur glad som helst. Tumören var ju borta! Ingreppet hade gått jättefint, inga konstigheter! Det gjorde inte ens särskilt ont efteråt. Tjohoo!

Post-op: yay!

Men efter hand började oron smyga sig på. Både tumören och den andra ”suspekta” cellförändringen skickades för analys, och resultaten kommer först denna vecka. Tänk om de inte tagit bort tillräckligt och måste operera igen? Tänk om den andra förändringen också är elakartad? Och, nästan jobbigast: tänk om allt ser jättefint ut – men så kommer ändå cancern tillbaka? Borde jag ha opererat bort båda brösten, trots att läkarna sa att det inte behövdes?

Läs mer

B6D11: Främlingen i spegeln / The stranger in the mirror

av

den 28 oktober, 2018

i Känslor, Livet utan hår

Min andra omgång med docetaxel blev, trots höjning av dosen (från 75 till 85), helt hanterbar fysiskt. Symtomen började slå till under lördagen, tre dagar efter behandling. Lustigt nog fick jag inte lika ont i kroppen som första gången, men jag var lika seg och trött. Tröttheten höll i sig längre den här gången, men nu i torsdags/fredags kände jag mig hyfsat pigg och fräsch igen.

Däremot dök en ny, jobbig biverkning upp. Tidigare har jag alltid blivit rödflammig i ansiktet och på halsen några dagar efter en behandling, och som jag förstått orsakas det av cortisonet som jag tar just de dagarna. Men denna gång blev rodnaden mycket djupare och utvecklades så småningom till något som liknade en rejäl solbränna: det sved och ömmade, och började sedan flagna. Lite efterforskningar visade jag drabbats av chemo burn, vilket inte är helt ovanligt när man får docetaxel. Om det blir riktigt illa får man byta substans, vilket jag hoppas att jag slipper nu när jag bara har två gånger kvar.

Läs mer

B4D16: Fullt upp med att ta det lugnt / Busy doing nothing special

av

den 28 september, 2018

i Allmän info

Nu är jag inne på min extravecka inför docetaxel-behandlingarna. Mår bara fint, utan några värre biverkningar just nu, förutom en konstant rinnande näsa och ögon som tåras så fort jag lämnar lägenheten.

Har inte skrivit på ett tag, av olika skäl, men inga negativa. Helt enkelt har jag haft fullt upp – först med att vara illamående och ännu tröttare än tidigare, sedan med att ägna mig åt roligare saker. Folk frågar: vad gör du på dagarna? Så här ser det ut nuförtiden:

Läs mer

B3D13: Klumpen / The ice lump

av

den 10 september, 2018

i Känslor, Stöd och hjälp

Veckan efter tredje behandlingen var tung. Jag mådde mycket mer illa än tidigare, var tröttare och även ledsnare. Just illamåendet tärde mer än jag trodde, och framförallt känslan av att ha en kall, hård sten i bröstet, ungefär som när man svalt något stort och lite för snabbt så att det gör ont hela vägen ned.

Klumpen, som jag kallar den för, kändes av redan när jag låg på behandlingsbritsen, och det var den som gjorde att jag började utveckla ångest inför nästa behandling. Tack och lov fick jag träffa Bröstmottagningens psykiater i onsdags.

Läs mer

B3D6: Så mycket kvar / So much left

av

den 3 september, 2018

i Känslor

Okej denna cykel har verkligen inte varit lika soft som de tidigare. Har mått mer eller mindre konstant illa i fem dagar, och varit riktigt trött och seg. Idag kändes det bättre på morgonen men nu efter en promenad är jag tillbaka i soffan. Men det blir i alla fall lite bättre för varje dag.

Jag ser inte fram emot nästa behandling, men imorgon träffar jag min läkare och då ska jag be om bättre medicinering mot illamåendet. Ska även komma ihåg att fråga om det har kommit in några provsvar angående ärftlighetsgenerna BRCA1 och BRCA2. Risken är liten att jag bär på dem, men de som gör det brukar välja att operera bort båda brösten och det är något man vill hinna förbereda sig inför mentalt och även praktiskt.

Jag läste ett cancerblogginlägg för ett tag sedan, som handlade om hur hela tillvaron går ut på att räkna. Känner igen mig i det nu. Tre behandlingar avklarade, fem kvar. Nio dagar kvar till nästa behandling. Fem veckor kvar tills jag ska börja med docetaxel. Två och en halv månad kvar till sista behandlingen. Några timmar kvar tills kvällen kommer och jag inte mår så illa.

Läs mer

B3D3: Blääää / Feeling crappy

av

den 31 augusti, 2018

i Allmän info

Onsdagens behandling (den tredje) gick bra, och denna gång fick jag sällskap av min kompis Veronica, min närmaste vän under högstadietiden.

Wearing my ”Fight like a girl” shirt, and my beanie with a foxy brooch. Oh and new glasses too!

Inför behandlingen hade jag träffat ännu en läkare. Jag kan inte rekommendera att få en cancerdiagnos i semestertider – nu har fem olika läkare undersökt mig under två månader – men från och med nästa vecka träffar jag min ”ordinarie” läkare Hanjing. En viktig anledning till att jag vill träffa samma läkare är att de än så länge gör manuella undersökningar av min tumör, dvs känner och klämmer. Nu fick jag det glädjande beskedet att tumören verkar ha krympt, från 32 till 24 mm, men jag vill ändå att Hanjing (som var den som fick det till 32 mm innan vi påbörjade behandling) bekräftar detta när vi ses nästa vecka, för manuell undersökning känns inte som någon superexakt vetenskap. (Längre fram kommer vi förstås komplettera med ultraljudsundersökningar.)

Men jag vågar nog lita på att den faktiskt har krympt, vilket känns fantastiskt. Sedan vet vi ju inte vilka celler som har krympt – är det bara de långsamt växande, som utgör 90% av tumören? Hur går det för de övriga aggressiva 10 procenten? Men så länge inget växer får jag väl vara lugn.

Läs mer

Vikten, och vikten av motion / Weight and exercise

av

den 22 augusti, 2018

i Motion/välmående

En klar uppsida med mina nuvarande cellgifter är att den främsta biverkningen – illamåendet – går att stävja med mediciner. Dessutom har jag ännu inte drabbats av smakförändringar, vilket innebär att jag äter som vanligt, särskilt efter de första två–tre behandlingsdagarna.

Eller, kanske inte som vanligt. Det känns som att jag äter och äter. Jag gillar inte att väga mig och har ännu inte ställt mig på vågen sedan innan jag började med cellgifterna, och jag vet faktiskt inte om jag gått upp i vikt, men jag tänker mig att OM jag nu går ned i vikt senare (vilket är fullt möjligt när jag väl byter till docetaxel) så har jag redan nu gott om hull att avvara. Jag behöver liksom inte bygga på förrådet.

Läs mer

Hej då håret

av

den 9 augusti, 2018

i Livet utan hår

Som jag skrev tidigare har jag inte haft några bekymmer alls inför att tappa huvudhåret. Dels fick jag en supersnygg peruk, dels finns det oändligt många fina sjalar, turbaner och mössor. Men framförallt är jag bekväm med kort hår och har faktiskt varit lite sugen på att snagga mig (mer eller mindre) någon gång.

Sedan är det stor skillnad mellan snagg och inget hår alls. Jättestor skillnad. Snagget signalerar att man har hår, men har valt att klippa det kort. Skallighet uppfattas nog av de flesta som ett ofrivilligt tillstånd, oavsett om det beror på cellgifter, alopeci eller något annat. Jag tycker att det är skittufft av dem som saknar hår att visa upp sina kala huvuden, med tanke på att det nog väcker en hel del blickar och kommentarer. Och jag vill kunna visa mig utan hår sedan, framförallt för att utmana mig själv och mina egna föreställningar kring skönhet och kvinnlighet.

För att göra övergången lite lättare valde jag alltså att snagga mig igår. Det var viktigt för mig att göra det hela till en positiv upplevelse, där jag fick känna mig stark och i kontroll. Så jag köpte en trimmer för 300 kr (bra att ha senare också tänkte jag), riggade kamera och blixtar i min fotostudio och ställde en stol framför spegeln vid toaletterna. Sedan fick D äran att köra igång trimmern. 

Läs mer

”Be positive, be strong”

av

den 5 augusti, 2018

i Känslor

Ännu är jag i början av min resa med cancer och cellgifter. Jag mår än så länge förvånansvärt bra – igår tog jag en rask fyrakilometerspromenad, gjorde lite lätt träning hemma och åt rejält, med frisk aptit. Det är svårt att tänka sig hur jag kommer att må om ett par-tre månader, särskilt när jag kör igång med de fyra sista behandlingarna med Docetaxel som inte direkt ska vara någon spaupplevelse.

Alla säger till mig: Alison, du är så stark, du är så modig. Som bloggar och berättar. Som skämtar och lägger upp perukbilder och har en så positiv inställning. Och för mig är det så enormt viktigt att vara stark och positiv nu. Jag behöver bygga upp en rejäl rustning medan jag kan, en rustning som kanske sedan kommer att nötas ned till ingenting. Jag behöver skapa min egen medvind.

Läs mer

Arkiv

Kategorier

59 …

… nålstick har jag fått hittills: biopsinålar, blodprover, katetrar, bedövningssprutor, Neulastasprutor m m. Om man inte gillar dem kan man åtminstone roa sig med att räkna dem.

… needles so far: biopsy samples, catheters, blood tests, anaesthetics, Neulasta shots etc. They’re a drag, but at least I can have fun counting them.

Senaste kommentarer

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén