breathing underwater

En tumör i bröstet. Åtta cellgiftsbehandlingar. Nu kör vi.

Tagg: glad

B8D4: Sista cellgiftshelgen / Last chemo weekend

Yay! Last chemo, with my nurse Eleonora who has been so great throughout.

Och så kom den till slut: min sista cellgiftsbehandling. Så efterlängtad! Även om jag just nu mår som en urvriden disktrasa är det helt underbart att veta att jag bara kommer att bli bättre efter det här. Att jag kan satsa på att bli starkare, piggare och friskare.

Läs mer

B7D14: Ready to go

Imorgon är min sista chemo! Är så himla taggad. Ikväll är sista gången jag duschar med piccline, sedan (när såret har läkt) får jag äntligen bada, simma, basta och göra rörelser med armen ovanför huvudet – åtminstone fram till operationsdagen den 10 december.

Det är lustigt hur tiden ändå har gått snabbt, även om det samtidigt känns som att det var evigheter sedan jag fick min första behandling. Jag tror att det har hjälpt att ha så mycket inplanerat mellan behandlingar – läkarbesök, träningsgruppen, blodprov och picclineomläggning – plus att jag ändå mått bra dagarna före behandling.

Läs mer

B4D1: Halvvägs! / The half-way mark

Idag fick jag den sista av mina fyra EC-behandlingar. D var med mig. Kände hur ångesten kröp fram när jag närmade mig sjukhuset, så jag grät en liten skvätt på D:s axel för att få ur mig det jobbiga innan vi gick in. Sedan gick det bra. Efter att vi pratat av oss jobbade D en liten stund bredvid mig medan jag mest softade och nästan somnade till.

Läs mer

Hej då håret

Som jag skrev tidigare har jag inte haft några bekymmer alls inför att tappa huvudhåret. Dels fick jag en supersnygg peruk, dels finns det oändligt många fina sjalar, turbaner och mössor. Men framförallt är jag bekväm med kort hår och har faktiskt varit lite sugen på att snagga mig (mer eller mindre) någon gång.

Sedan är det stor skillnad mellan snagg och inget hår alls. Jättestor skillnad. Snagget signalerar att man har hår, men har valt att klippa det kort. Skallighet uppfattas nog av de flesta som ett ofrivilligt tillstånd, oavsett om det beror på cellgifter, alopeci eller något annat. Jag tycker att det är skittufft av dem som saknar hår att visa upp sina kala huvuden, med tanke på att det nog väcker en hel del blickar och kommentarer. Och jag vill kunna visa mig utan hår sedan, framförallt för att utmana mig själv och mina egna föreställningar kring skönhet och kvinnlighet.

För att göra övergången lite lättare valde jag alltså att snagga mig igår. Det var viktigt för mig att göra det hela till en positiv upplevelse, där jag fick känna mig stark och i kontroll. Så jag köpte en trimmer för 300 kr (bra att ha senare också tänkte jag), riggade kamera och blixtar i min fotostudio och ställde en stol framför spegeln vid toaletterna. Sedan fick D äran att köra igång trimmern. 

Läs mer

Några sista ”normala” dagar

Igår morse ringde min sjuksköterska Lotta. Hon lät allvarlig, och jag väntade mig det värsta när hon berättade att de fått tillbaka alla provsvar från både PET/CT-scannen och lymfanalysen. När hon sa orden: ”och allt såg jättebra ut, det fanns ingen annan cancer någonstans” så kom tårarna direkt. All oro som jag förträngt vällde fram i form av en enorm lättnad. Jag skrattade och grät och tackade henne och hon sa att hon själv var lite tårögd.

Läs mer

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén